Smurfit Kappa har ingått ett samarbete med Financial Times för att bedriva forskning som ska ge svaren på de mest angelägna hållbarhetsfrågorna. I en värld där hållbarhet blir allt mer affärskritiskt kan du ta reda på hur företagen använder kraften som finns i transparens för att snabba på verklig hållbarhet.
Företag i region Amerika behöver titta närmare på sina leveranskedjor för att komma närmare netto noll och övertyga alla intressenter, speciellt kunderna, om att de är en del av lösningen.
Enligt den nya undersökningen som FT Longitude gjort på uppdrag av Smurfit Kappa, försöker företag i region Amerika vara transparenta kring sina hållbarhetsresultat, men deras leveranskedjor kan förstöra för dem. När de försöker påskynda sitt hållbarhetsarbete kommer de att behöva förbättra transparensen och samarbetet över hela värdekedjan – från leverantörer till kunder.
I undersökningen som riktade sig till företagsledare från detaljhandels- och konsumentföretag uppger 67% att de har total transparens kring viktiga hållbarhetsbeslut. Den höga andelen kan vara ett resultat av ökade politiska incitament. I USA uppmanar till exempel Inflation Reduction Act (IRA) från 2022 företagen att ompröva sin inställning till hållbarhet och lagen kan få en dominoeffekt på grannländerna.
67% av detaljhandels- och konsumentföretagen i region Amerika säger att de har total transparens kring viktiga hållbarhetsbeslut
Andra länder i region Amerika använder taxonomier för hållbar finansiering som identifierar aktiviteter som bidrar till miljömålen. 2022 blev Colombia det första landet på det västra halvklotet att införa en nationell grön taxonomi, och taxonomier utvecklas även i Mexiko, Dominikanska Republiken och Peru.
Intressenter pressar företagen att agera
Många företag ser också en tydlig ökning av intressenternas intresse för hållbarhet, inklusive från investerare. – För två år sedan pratade vi inte om hållbarhet i vår årsredovisning, säger Claudia Campillo Velásquez, vice president corporate affairs och secretary-general på detaljhandelsföretaget Grupo Éxito. – Sedan märkte vi att allt fler frågor ställdes, vilket fick oss att inkludera vad vi gör ur ett hållbarhetsperspektiv i vår årsredovisning.
Bredare kommunikation med konsumenterna är också avgörande. Grupo Éxito har till exempel som mål att visa upp sin hållbarhetsagenda på sociala medier och i butiker. – Vi måste tydligt kommunicera allt vi gör, säger Velásquez.
“Vi märkte att allt fler frågor ställdes, vilket fick oss att inkludera vad vi gör ur ett hållbarhetsperspektiv i vår årsredovisning.”
Detta är en punkt som upprepas av Silvia Dávila, regional president för Latinamerika på Danone och Co-Chair för Consumer Goods Forum i Latinamerika. – Idag kräver våra kunder, konsumenter och intressenter att få veta vad företagen gör, säger hon. – Det hjälper dem att bestämma vilka produkter de ska köpa.
Leveranskedjan är en stötesten
Men även om många företag använder sin externa kommunikation för att berätta hur de arbetar med hållbarhet, är det många som fortfarande står inför betydande operativa begränsningar. Insyn i leveranskedjan är en särskilt stor utmaning: 45% av de amerikanska respondenterna i Smurfit Kappas undersökning säger att det undergräver trovärdigheten till hållbarhetsarbetet.
– Vår leveranskedja är mycket komplex på grund av det stora antalet produkter vi lagerför, säger Velásquez. – Vi har mer än 3000 kommersiella leverantörer och ytterligare 2000 för varor och tjänster. Vi talar med andra ord om tusentals leverantörer i hela värdekedjan, och vi behöver gå igenom vad var och en gör i sin egen leveranskedja.
Scope 3-utsläppen är ett pågående arbete
Denna komplexitet är särskilt begränsande när företag försöker minska sina koldioxidutsläpp. Mer än hälften (55%) av de amerikanska respondenterna Smurfit Kappas undersökning säger att deras förmåga att mäta sina Scope 3-utsläpp uppåt och nedåt i värdekedjan är begränsad. Dataåtkomst är ett annat problem som 43 procent av respondenterna uppger.
Garrett Quinn, chief sustainability officer på Smurfit Kappa, säger att även företag med avancerad kapacitet att beräkna utsläppen i Scope 1 och 2 brottas med komplexiteten hos Scope 3-utsläppen: – De flesta globala företag hanterar tiotusentals leverantörer, så hur samlar du in den informationen? Hur verifierar du den?
Smurfit Kappas egen första uppskattning är att utsläppen i Scope 3 utgör cirka 35% av företagets totala koldioxidutsläpp. Företaget har rapporterat sina koldioxidutsläpp i över tio år, men att mäta Scope 3-utsläppen och det nära samarbetet med partners i leveranskedjan för att identifiera hur utsläppen ska kunna minskas markant, är fortfarande ett ”work in progress”, enligt Quinn.
– Ju djupare du studerar dina Scope 3-utsläpp, desto fler frågor tenderar du att ha, säger han. – Det handlar om att ställa frågan: ”Hur bekväm är jag med mina Scope 3-data, och hur kan jag påverka och minska mina Scope 3-utsläpp?”
Vad är skillnaden mellan Scope 1, 2 och 3?
Scope 1-utsläpp:
Utsläpp från källor som ett företag äger och kontrollerar direkt (t ex energianvändning i byggnader och bränsleförbrukning till tjänstebilar).
Scope 2-utsläpp:
Utsläpp som ett företag indirekt orsakar när energin det använder produceras (t ex inköpt el).
Scope 3-utsläpp:
Alla indirekta utsläpp som uppstår i ett företags värdekedja, antingen uppströms eller nedströms (t ex genom de anställdas jobbpendling, från investeringar och från avfall som genereras i verksamheten).
